”Detidsarbete har bytt namn till downshifting, men det är fortfarande samma kvinnofälla.”

Idag publicerades min första krönika i tidningen City. Läs den här eller knyck ett ex på bussen.

Det handlar om pengar – inte färg

Är ditt förhållande jämställt? Självklart. Jag känner inte någon som skulle svara nej på den frågan. Det skulle vara som att omyndig förklara sig själv. För är det något vi svenskar är stolta över så är det att vara världens mest jämställda land.
Men när jämförde du och din partner lönebesked sist? Och vem är det som ställer julstjärnorna i fönstren?
Jämställdhet blir lätt lite ogripbart tycker jag. Det är lika delar färglära, lönestatistik och fempoängskurser i genusvetenskap på Malmö högskola. Som om det inte var något som rörde mig personligen utan mer ett samhällsfenomen i stort.
Dockor med guldhår och getingmidjor får bära hundhuvudet för allt som är upp och ned.
Dockorna ser för jävliga ut, det kan jag inte förneka, men just nu finns det annat som intresserar mig mer. För min egen empiriska undersökning ser ut så här: fem i åtta är det papporna som trängs i kapprummet på förskolan. Småstressade med portföljer och datorväskor. Fibblandes med vantar och overaller.
Sedan försvinner de.
Efter lunch kommer mammorna och hämtar en efter en och vid fyra är det bara några enstaka barn kvar.
Vad jag vet börjar en normal arbetsdag vid 9 och slutar halv sex. Så hur går det till? Karriärskåta kärnfamiljer som ger barnen 50-timmarsveckor är inte mitt ideal heller. Men var tog alla deltidsarbetande pappor vägen?
Vi 30-åriga storstadsbor med barn i förskoleålder är rörande överens om att våra föräldrar inte var jämställda. Vi gillar färgglada unisexkläder, delad föräldraledighet, samboavtal och ordet snippa. Och självklart delar vi också lika på både disken och föräldraledigheten. Det är en statusmarkör i klass med hemmabion och Acnejeansen.
Men sen då? Vad händer när barnet växer upp och börjar förskolan och dammråttorna börjar växa under sängen. Vem städar upp skiten?
Min mamma hämtade mig i skolan i en bil som var hälften så stor som pappas. Sen lagade hon mat och läste godnattsagor när pappa jobbade över. Så såg det ut i de flesta hem där jag växte upp. Och så ser det ut idag också.
Detidsarbete har bytt namn till downshifting, men det är fortfarande samma kvinnofälla.
Unisexkläder är säkert bra. Men riktig jämställdhet handlar inte om färg utan om pengar. Att inte sätta sig i en beroendeställning till sin man utan säkert kunna försörja sig själv och sina barn.
Lika lön för lika arbete förutsätter att kvinnorna faktiskt arbetar istället för att gå hemma och pynta fönstren med julstjärnor och adventsljusstakar.