Min studierektor på Journalistutbildningen brukade slita sitt hår – när han var stressad, inspirerad, glad och trött. De senaste månaderna har mina lockar stått på ända, av samtliga anledningar. Det är kort sagt full rulle! Den 13 november cyklade jag bort till St Petri gymnasium och träffade ett 30-tal fantastiskt smarta och engagerade 16-åringar. De går samhällslinjen med journalistisk inriktning och jag hade bjudits in via föreläsarnätverket Transfer Öresund för att hålla en föreläsning om pressetik, yttrande- och tryckfrihet, personuppgiftslagen och frågan ”vad får man blogga om?” utifrån ovanstående principer. Det var en utmaning att prata om de här frågorna på deras nivå. Men allt ger ju sig och timmen gick otroligt fort. Eleverna diskuterade livligt om Hököpinge och främlingsfientliga nyhetsbloggar som anklagar massmedierna för att vara pk-medier, sina egna fotobloggar, hur man reagerar när en kompis publicerar facebookbilder på en, är det ok att skriva om självmord? I så fall under vilka omständigheter?

En rolig och lärorik erfarenhet även för mig. Om bara några av de där 16-åringarna med skarp blick och otrolig nyfikenhet blir journalister så är framtiden säkrad.

Jag har jobbat vidare som webbredaktör på Skånska Dagbladet, i en ny organisation och med en omgjord och fräschare sajt med mer ”trycksvärta”, som vår utvecklingskonsult Bo Hedin uttryckte det. Boken som jag skriver tillsammans med Charlotte växer fram med grymma illustrationer av Maria Esaiasson. Jag har också gjort slag i saken och sett till att bli recensent för musikmagasinet Lira. Från och med nästa nummer skriver jag i tidningen. Men har redan gjort smygpremiär på Lirawebben.

Nu längtar jag, inte helt oförtjänt till en knapp veckas julledighet. Sen är det nytt år, 10-tal till och med, med nya tag och nya uppdrag. Som det ser ut nu går i princip allt i rätt riktning, mest framåt men på det hela taget som en välkomponerad yogaklass: bakåt, framåt, bakåt, framåt – med strävan mot balans.