Jag har fått en ny bloggfavvo. 26-åriga tv4-journalisten Julia Skott skriver om stort och smått på bloggen ”Pangbrud och skjutjärnsjournalist.”. Ämnena för inläggen är en salig blandning av jobbsnack, samhällsdebatt och egenproducerade podcast. Men det jag gillar bäst är språket. Läs till exempel hennes funderingar om varför Beyonces Halo segar sig kvar på topplistorna:

Vi är så många som bygger de där murarna. Murarna runt oss själva, runt våra ömmande svidande hjärtan och runt våra känslor. Vi lovar oss själva att inte falla igen, att nä fy fan, nu räcker det, aldrig mer och ingen chans.

…men vi vill. Lite grann vill vi, vi vill att någon ska om inte riva murarna så klättra över dem, för att vi är värda det, för att de vill få vara med där innanför. Men helst att murarna bara ska kollapsa som frigolit och marshmallows, oförmögna att stå emot. Vi vill få falla, tryggt och mjukt och lyckligt, så det nästan inte känns som att falla — kanske som att falla i slowmotion, filmiskt och med håret fladdrande, ner på en vackert bäddad säng, eller kanske i gräset fast vadderat så man inte slår sig.